Dräktskjorta i Helsingland

Start Historia/History Om oss/About us Produkter/Items Länkar/Links Contact

Historia

 

Att klä sig i bygdedräkt kan ses som ett ansvar för vårt kulturarv. Kanske kan det tyckas oviktigt hur man bär sin dräkt. Men för att hålla en tradition vid liv även för framtida generationer, bör man åtminstone känna till hur man förr bar en folkdräkt och varför.

 

Folkdräkt, bygdedräkt, sockendräkt, nationaldräkt, allmogedräkt, hembygdsdräkt, häradsdräkt, bondedräkt. Kär dräkt har många namn! Hur alla dessa namn använts har varierat både i tid och rum.

 

”Nationaldräkt” användes av städernas befolkning under den nationalromanstiska perioden vid förra sekelskiftet och har dröjt sig kvar sedan dess, men anses idag inte helt korrekt och används numer sällan.

 

På landsbygden i gamla tider, bland allmogen som använde dräkterna, har kanske ”socken-” eller ”häradsdräkt” eller helt enkelt ”klädedräkt” varit vanligast. Beteckning ”folkdräkt” kom i bruk redan vid tidigt 18000-tal bland de så kallade bildade klasserna, de som själva aldrig använde ”folkets dräkter”.

 

”Bygdedräkt” används i dag som ett samlande namn på nykonstruerade dräkter.

Men vad är egentligen en folkdräkt? Jo, helt enkelt en beteckning för dräkter med lokal särprägel, som användes av bondebefolkningen på den mestadels isolerade landsbygden under förindustriell tid i Sverige.

 

Dräkterna var ofta färgrika och mer eller mindre lokalt särpräglade, beroende på bygdens geografiska läge, olika ekonomiska tidsperioder, växlande materialtillgångar och när och hur bygden haft påverkan utifrån. Man kan säga att de gamla dokumenterade folkdräkterna kan ses som ett historiskt monument; de berättar om gamla tiders bygder och dess invånare.

 

Till skillnad från modedräkten förändrades folkdräkten mycket långsamt och aldrig någonsin hela dräkten samtidigt.

 

Hur man klär sig visar vem man är, vilken tillhörighet man vill ha. Så är det i vår tid och så har det alltid varit. Klasstillhörigheten, som i gamla tider markerades med sättet att klä sig, var långt viktigare än vad vi någonsin kan förstå idag.

 

Allmogen drömde inte ens om att imitera adelsfamiljernas eller de borgerligas modedräkter – det var helt enkelt förbjudet att överskrida sin sociala gräns.

Ända sedan 1400-talet, men framför allt på 1700-talet fanns noggranna föreskrifter som reglerade vilka lyxvaror de olika stånden har rätt att skaffa sig.

 

I det gamla bondesamhället var kläderna mycket värdefulla – faktiskt det mest dyrbara man hade i ett hem. I stort sett är alla bevarade kläder är kyrkkläder eller högtidsdräkter. Vardagsplaggen förbrukades, de nötta plaggen kanske syddes om till barnen eller återanvändes på annat vis – att kasta något var helt uteslutet.

 

När helgmålsringningen klingade på lördag eftermiddag lades allt arbete åt sidan, söndagen skulle helgas. Kyrkobesök var i princip obligatoriskt i hela Sverige – man samlades mangrant varje söndag till högmässan.

 

Hemkommen från kyrkan bytte man till särskild söndagseftermiddagsdräkt. Kyrkkläderna var dyrgripar och inget man slet på i onödan.

 

Högtidsdräkterna vårdades omsorgsfullt och kunde ärvas generation efter generation. Nya plagg syddes med de gamla som förebild.

 

Under det senaste årtiondet har en omfattande forskning kring dräkterna gjort att ett stort antal dräkter dokumenterats och genom museernas dräktförråd har man kunnat återgå till de ursprungliga dräkternas form.

 

Att använda bygddräkt vid högtider har i vår tid blivit allt vanligare. Kanske är det ett sätt att fånga sina rötter i en värld av kaos – rötter som måste vårdas för att kunna ge kommande generationer kunskaper om förfädernas arv.

 

Källa: Ewa Kewenter, Ralf Turander, Svenska Folkdräkter, Fälths i Värnamo 1996

 

 

History

 

Wearing a regional costume can be regarded as a sign of responsibility for our cultural inheritance. The way we wear our costumes might be regarded as a matter of less importance, but in order to keep a tradition alive also for futer generations, we should, at least, know how they used to be worn and whem.

 

Folk costume, regional costume, parish costume, national costume, peasant costume, district costume, county costume. A cherished costume has many names! The use of the names har varied both i time and place.

 

During the national romantic era at the turn of the century townspeople called it the “national costume” and this term has remained ever since. However, today it is regarded as incorrect and is rarely used.

 

In the country in the old days, among the peasant who wore the costumes, the terms “parish” or “county costume”, or simply “costume” seem to have been most common. The term “folk costume” came into use as early as the beginning of the 19th century among the so called educated people, those who themselves never wore “folk costume” The term “regional costume” is used today as a general term for reconstructed kostumes.

 

But what then is a folk costume? It is simply a generic term for garments of a local, distinctive character, used by the peasants in the more or less isolated rural parts of Sweden during the pre-industrial era. The garments were often very colourful and of more or less distinctive, local character, depending on the geographical position, the economic situation – which varied from time to time – the supply of material, which also varied, and when an how the region was influenced from outside.

 

The old, documented folk costumes can indeed be seen as historical monuments; they till us about various regions in days gone by and about the people of those regions. Contrary to fashion garments, the folk costumes changed very slowly and never all the different parts of the costumes at the same time.

 

The way you dress tells who you are and where you want to belog. This goes for our modern days, and so it has always been. In the old days, the way you dressed indicated to which class of society you beloged and, this belonging to a particular class, was of far greater importance than we can imagine today.

 

Country people, och peasants, never even dremt of imitation the fashion garments of the nobility or the middle class – it was simply forbidden to overstep one´s own social boundaries. Ever sins the 15th century but above all in the 18th century, strict regulations prescribed which luxury goods could be purchased by which social class.

 

In the old peasant society garments were precious possession – indeed, very often the most valuable possession in the house. Almost all the garments left to use are church garments or formal costumes. Those used every day were worn out, often used to make clothes for the children or reused in some other way – throwing things away was out of the question.

 

When the Sabbath was rung in on Saturday afternoon, all wordly occupations were put aside. Sundays were kept holy. Church-going was more or less obligatory in the whole of Sweden – people gathered in full force for services every Sunday.

 

Back home after church service, the festive costume was changed for at special Sunday afternoos costume. The costumes worn in church were of great value an not to be worn unnecessarily.

 

The formal costumes were handled with great care and could be passed on from one generation to the other. New garments were made using the old ones as models.

 

During the last ten years, extensive research has resulted in the documentation of a considerable number of costumes and, thanks to the collections in various museums all over the country, a return to the original cut an shape of costumes has been made possible.

 

Nowdays, the use of regional costumes on festive occasions is becoming inceasingly frequent. It may be a way of hloding on to one´s roots in a time of chaos – roots that have to be tended and cared for in order for us to pass on to future generations what we know about th inheritance left to us by our ancestors.